Funktion och livskvalitet

Ansiktet utgör en betydande och komplex del av människokroppen som säte för en rad viktiga funktioner med stor betydelse för individens direkta och indirekta överlevnad. Ansiktsfrakturer är vanligt förekommande i samband med trafikolyckor, misshandel, sportrelaterade olyckor och arbetsplatsolyckor. Dessa skador utgörs av alltifrån mindre och begränsade solitära frakturer med ingen eller ringa påverkan till multipla skador som drabbar ett flertal av ansiktets vitala funktioner med omfattande funktionsinskränkning som följd. 

Årligen skadas många svårt i trafiken och vårdas på sjukhus för detta. Av dem som överlever trafikolyckor har 50-70% ansiktsskador. För att återställa funktion och estetik och ge de drabbade individerna kvalitet i livet krävs noggrant planerad kirurgi som genomförs med hög precision. Avsikten är att utföra djupgående analyser av skall- och ansiktsfrakturer och dess konsekvenser och skapa en struktur för forskning och kvalitetssäkring runt ett område med hög utvecklingspotential i ett multidisciplinärt samarbete mellan Akademiska sjukhuset i Uppsala och universitetssjukhuset i Basel. I projektet används nyutvecklade datoriserade frakturklassificeringssystem som mycket detaljerat definierar frakturerna vilket underlättar dokumentation och kommunikationen mellan inblandade parter. Förutom klassificering, utvärderas funktion och livskvalitet. 

En viktig del i planeringen är att korrekt kunna mäta utbredning och volym av specifika anatomiska strukturer. Av särskilt intresse inom ansikts- och käkkirurgi är formen och volymen hos ögonhålan och att kunna jämföra en intakt sida med en skadad sida. Detta kan göras med datortomografibilder av skallen men förutsätter att ögonhålan kan extraheras i bilden från övriga delar, ett arbete som kallas segmentering. 

Segmentering görs vanligtvis genom manuell markering av ögonhålans tredimensionella utbredning genom att i skiktröntgen i snitt för snitt markera volymen, en process som är tidskrävande och mycket beroende av erfarenhet och skicklighet. Vi har, i samarbete med Centrum för bildanalys, Uppsala Universitet, utvecklat ett semiautomatiskt program för segmentering som reducerar tidsåtgången och risken att göra fel. Systemet används vid mätningar av ögonhålans volym vid planerad kirurgi och utvärdering. Systemet nyttjas också för mätningar av skallgrop och käkhålor hos patienter med missbildningar eller hos dem som genomgått rekonstruktiv kirurgi. En jämförelse görs av den kliniska användbarheten med tillgängliga system. Det slutliga målet är att ha ett kliniskt fungerande enkelt system för segmentering.

En central del i projektet är att utvärdera rekonstruktioner av ögonhålan där den viktigaste frågan är hur väl man lyckas återskapa den ursprungliga ögonhålans (orbitan) volym vilket är avgörande för att ögat skall ha återta rätt position och undvika synstörningar. 3D röntgen (DT) analyseras pre- och postoperativt på dator med speciell programvara så att den intakta orbitans volym speglas över på den rekonstruerade varefter skillnaden i volym kan beräknas. Därefter bedöms i vilken omfattning precisionen i rekonstruktionen är avgörande för ögats funktion.

3D bild, en rekonstruktioner av ögonhålan
Rekonstruktioner av ögonhålan

Undersökningen kommer också att ge svar på vilken teknik som är lämpligast och vilket eller vilka material vid rekonstruktion av defekter leder till bäst resultat. Orbitans komplicerade anatomi och svåråtkomlighet, samt små marginaler i rekonstruktionen för att undvika resttillstånd, gör behandlingen av orbitafrakturer till ett erkänt krävande kirurgiskt fällt. Samtidigt sker en stark utveckling av material för rekonstruktion, radiologisk teknik, och möjligheter till datanavigerad kirurgi vilket kommer att bidra till fortsatt utveckling av orbitakirurgi med tillämpningar inom trauma, tumörkirurgi och missbildningar.